Näst sista dagen på året!

Jag läser ganska många andra bloggar och flera sammanställer året som gått antingen i månader eller per kvartal eller med ett par ord och det tänkte jag också göra, med fyra ord.

*Tacksamhet
*Känslosamt
*Utvecklande
*Ovisst

Jag känner tacksamhet för alla fina vänner och familj som vi har, ni har ställt upp i vårt och torrt, tack, ni är underbara, det leder till genast till Känslosamt som verkligen det här året har varit både glädje och förtvivlan i en salig blandning.
Utvecklande har det varit för att jag har fått lära mig mycket nya saker, bla lite Litauiska,sett många nya ställen och träffat många nya människor.
Ovissheten förstår ni säkert varför.

Vi har tackat nej till två fina erbjudanden av nyårsfirande, vi tänker helt enkelt sitta hemma med barnen och mysa. Storebror skall få bestämma den tre rätters nyårs meny som vi skall äta imorgon, och just nu är förrätten bestämd i alla fall, räksmörgås. Jag tänkte att han och jag skulle laga den tillsammans, han brukar fråga om han får laga mat tillsammans, men ofta har jag gjort klart det mesta, imorgon får han vara med från början, det tror jag han tycker är kul. vi får se vad resten blir, han har flaggat för marräng swiss till efterrätt i alla fall,ni får veta imorgon :-)

Dagarna bara går!

I de ljusaste stunderna känns det som Demjanas är på väg hit och allt skall ordnas, alla förberedelser vi gjort är bara i vänteläge, i de djupaste stunderna känns allt bara hopplöst.

Trots allt måste jag ju tro att det skall bli bra, så idag har jag bokat en ny resa till barnhemmet tillsammans med min insamlingskompis Pernilla.

Framför allt skall vi till Riga och packa upp alla de kartonger som vi har samlat ihop, men vi har också planerat in en fortsatt resa till Kaunas. Jag vet inte hur jag känner för det just nu, både och... om det går bra så är det ju precis i rätt tid, om inte så blir det mycket tungt. Klarar jag det?

Jag vet inte? Hur skulle ni ha gjort?

Fundersam!

Igår skickade jag ett mail till familjerätten och frågade om de hade fått allt material vi skickat

*Läkarintyg
*utdrag från skatteverket
*personliga brev
m.m.

till svar fick jag att det var fel intyg, det saknades en hälsodeklaration m.m. varför meddelar de inte det när de har öppnat brevet? Varför vänta tills jag mailar och frågar en vecka senare? Varför kan de inte skriva det på en gång? Samma sak hände för någon månad sen när de hade varit här och sa att de skulle komma tillbaka med en ny tid för besök, det gjorde de aldrig det var jag som mailade dem och stötte på. Jag tycker att det är dåligt, de sinkar oss och drar ut på tiden, istället för att ha en öppen kommunikation som leder utredningen framåt.

Julhelgen är över

Julhelgen har varit lugn, juldagen ännu lugnare, det har varit skönt att få lite tid att sätta sig ner i lugn och ro, pussla med barnen, spela Wii som storebror fick i julklapp, fokusera på jordnära saker som ger energi.

Julafton firades hemma hos min kusin, många barn, högljutt men mycket trevligt och avslappnat, som det skall vara, jag är glad att vi tog det beslutet att fira med dem iår, det var barnen som fick styra :-)

Sent på julaftonskvällen var jag och storebror ute och skickade iväg en sån där fin thailändsk lykta upp i himlen, det var stjärnklart ute och lyktan steg rakt upp innan vinden tog tag i den och den flög ut till havs,vi stod länge och tittade på den innan den försvann bort i horisonten. En tanke och ett fint avslut på julaftonen.

Igår var vi hemma hos barnens extra farfar och åt en god annandagsmiddag, Han är en god vän som tillhör familjen, då var storebrors halvbror som är 20 år med, med hans tjej.

När jag träffade honom första gången var han 7 år, liten smal kille, som precis hade börjat skolan, ungefär som storebror är nu. Jag levde tillsammans med hans pappa i nästan 10 år, och fick se han växa upp till den 2 meter långa snygga kille som han är idag. När han är med sin tjej är han en ny person, han har verkligen tagit klivet in i vuxenvärlden och det är så underbart att se 2 personer så kära... åhh jag är så glad för er skull:-)

När man ser på vår familj idag så rymmer den mer än de personer som vi är släkt med. En familj behöver inte vara skapt i en speciell form, man får helt enkelt skapa den familj man vill ha, jag tycker det är underbart att man kan umgås, tycka om varandra som syskon, barn, farfar etc, även om man inte är det enligt släktträdet.

Kanske är det därför det känns så självklart att vi vill adoptera Demjanas, vår familj är inte som alla andra och här finns det plats för ett barn till, en person till att älska.

Tankar!

Jag sitter vid datorn, vet inte varför jag skriver egentligen, det borde vara om julefrid och om doften av griljerad julskinka, men den här oron och ovissheten tär mig, att inte veta.

Igår fick jag veta att det är en svensk tjej på barnhemmet som är volontär och skall vara där över jul, det skänker mig på någotsätt lite tröst, att veta att det blir en julfest för barnen, Tack Louise för att du hörde av dig, jag uppskattar det.

Jag skall försöka hålla mig härifrån under julhelgen, det har vi bestämt min man och jag, det här är en bra ventil för oss båda, men i bland är det bra att bara göra något annat och lägga locket på.

Men å andra sidan så vet jag ju inte ens om någon läser min blogg, det vore roligt att veta.

Kram på er ha en fin julhelg!

Älskade Demjanas, du finns med oss hela julhelgen, på julaftonskväll skickar vi upp en rislykta till dig, när det har mörknat som jag hoppas far åt ditt håll, om du bara visste!

Snart jul!

Julgranen är klädd, maten är inhandlad, julklapparna likaså, men så fattades det en naturligtvis!...typiskt! Nu måste jag åka till centrum igen!

Barnen är lediga från och med idag och det behövs, de var trötta och sov länge, idag har de varit ute och åkt pulka så de kommer nog att sova gott i natt också
:-)

Imorgon var planerat att vi skulle ut och äta en fin jullunch tillsammans, men det gick inte att uppbringa en restaurang som har öppet imorgon.. Jo.. Gondolen hade öppet men det var fullt. så det får bli Catering till jobbet, det blir nog lika bra, då kan vi sitta i våra fina nya soffor.. och nu har vi en brasa också, ni ser den prcis framför fönstret i glas, jätte snygg! :-)

Lite tacksamhet så här på måndagskvällen!

När vi hade nattat barnen, satte sig jag och maken och slog in alla julklappar som vi hade gömt runt omkring i huset, de flesta kommer vi ihåg vart, men en Blixten Mc Queen tröja är borta.. vi kommer nog snart att hitta den...men det var liksom lustigt att vi inte kommer ihåg var.

Vi satte oss ner vid köksbordet och skrattade åt situationen, och jag kände mig så tacksam att vi faktiskt kan skratta tillsammans, trots att det mesta just nu känns ganska jobbigt.

Det var ett förlösande skratt som kom ända från magen, det var härligt :-)

Det påminner mig om at vara tacksam varje dag, att lillebror berättar roliga saker som ibland kan vara heltokiga och att storebror berättar om hur han har gått vidare till nästa nivå i hans simträning. Vi har mycket att vara tacksamma för och glädjas åt. det får vi inte glömma bort. God natt på er!

Dröm!

För ett par nätter sedan, drömde jag om nyår, vi var i Kaunas och var ute mitt i natten, lille och storebror, lekte med Demjanas och en stor sån där Pilatesboll som de sparkade mellan sig, det var stjärnklart och vi tittade på fyrverkerier, och drack varm choklad. Det var en härlig dröm.

Jag vaknar ofta på nätterna nu, jag är orolig, känner mig rädd, otålig.

Förra julen, då hade vi precis betämt oss för att påbörja adoptionstankarna, vi var glada över att ha tagit steget och beslutat oss för att ta emot Demjanas i våra hjärtan. Då sa vi, nästa jul så firar han här med oss.

Idag är alla pappren inlämnade till Familjerätten, och det är mitt 60:e inlägg i den här bloggen. När jag började skriva, så sa jag, 60 inlägg det är en evighet dit. och här är vi nu!

En evighet senare, och oändligt mycket utlämnad och blottad, vi kan inte ens åka på en kortsemester i januari för vi måste vara stand by om familjerätten eller socialnämnden vill träffa oss, jag gillar inte att vara beroende av andra människor som jag inte kan lita på. så är det bara.

(när jag sökte på bilder på drömmar, så kom denna bild upp..goda drömmar :-) )

En snöig helg!

Till slut kom snön, tyvärr inte i den form jag ville, vit kall och fluffig. Utan mer som en Slush Puppy (kommer ni ihåg sån där issörja med cola eller hallonsmak) :-)

Barnen var glada i alla fall, och det är huvudsaken.

Lördagen ägnades åt att leverera en påse med kläder till en familj som har det lite knapert, fika på två ställen, handla med 1000 andra på ICA Maxi, och sen middag med goda vänner. kl 22, var vi helt slut :-) Kröp ner i sängen och sov allihopa i 10 timmar, när har det hänt?

Idag har vi hälsat på barnens kusin, som bor i norra Stockholm dryga timmen från oss. Det var länge sen vi sågs och mycket har hänt i våra liv.

Det har hänt mycket med min gamla svägerska, en fantastisk förändring av en människa som har haft en traumatisk uppväxt, en jobbig lång relation, och efterföljande depression. Det var som att se en liten tanig planta som nu har vuxit upp och blivit en fin blomma trots dålig jord och lite vatten.
Du tar ansvar, söker hjälp, det visar att du är en god och bra människa som vill göra det rätta för dig själv och för din son. Du är värd det bästa :-)

Imorgon lämnas de sista intygen in hos familjerätten, nu får vi se..jag är överväntad som man säger på norrländska!

Hur livet rullar på!

Igår fick jag frågan från en kompis, hur tusan orkar ni med ovissheten om er framtid?

Tja.. har vi något val? Vi är så övertygade om att det är vi som skall vara Demjanas föräldrar, vi vill verkligen det här.

Men visst det är jobbigt, han är det sista jag tänker på innan jag somnar, och det jag funderar på när jag vaknar på nätterna, och det första jag tänker på när jag vaknar på mornarna. Hans finns med oss i bakgrunden i hela vårt liv. Barnen pratar om vad de skall göra när Demjanas kommer, hur det skall se ut i rummet där han skall bo, det är ju en naturlig process när man går igenom en sånt här antar jag.

Annars försöker vi leva så vanligt vi kan, rutiner med barnen,jobb, läxor, middag, fredagsmys i soffan. dagarna går och det är förunderligt hur tiden går fort. Dagar blir till veckor.

Varje kväll när barnen har somnat så sätter vi oss jag och mannen i köket och dricker te, då hinner vi prata och stämma av dagen som varit, det har varit en bra ventil för oss båda, vissa dagar är ju sämre och bättre än andra.

Jag tror inte att folk runt omkring oss som inte vet om något, tänker på att det skulle vara något speciellt, kanske är man lite mer eftertänksam, men annars försöker vi att inte förändra särskilt mycket även om det är kaos inuti. det gäller på något sätt att ha ordning på kaoset.

Mitt tips till andra som går igenom liknande saker... PRATA, PRATA, låt inte tankarna gro, det sätter fart på fantasin och det är förödande.

Brev!

Idag kom ett brev från Japan, jag har en brevkompis där sen många år, men vi har båda barn födda samma år (hur fantastiskt är inte det då?) och har mycket att göra, så brevväxlingen är ganska sporadisk från bådas sida nu för tiden.

Men desto roligare när det ligger ett vackert brav från Japan i brevlådan, känslan som jag hade när jag var yngre finns fortfarande, känslan att hålla något vackert handskrivet i handen, det är speciellt. Jag älskar handskrivna brev, när jag var 14 år, hade jag 40 brevvänner från hela världen, många från Sverige. Min pappa höll på att bli ruinerad av alla frimärken, och sa att nu när du jobbar extra du betala dem själv.. och då blev det ju genast kännbart så då reducerades brevvännerna snabbt till 20, som jag hade kvar länge länge.

Brevskrivning är nog på utdöende nu för tiden, men faktum är att jag uppskattar verkligen ett handskrivet brev, man sätter sin personliga prägel på det och skriver på ett vackert brevpapper, det är en konstform helt enkelt! :-)

Jag skall genast sätta mig och svara på brevet, det var mycket innehållrikt och många saker som hade hänt i hennes liv precis som i mitt. Jag måste få skriva om Demjanas, hur det än går så måste jag förklara att han för alltid kommer att finnas i våra hjärtan, oavsett om vi kan bli hans mamma och pappa eller inte. Innan jag får svar av henne nästa gång kommer det troligen vara klart vad som händer, det känns både bra och dåligt, ni förstår säkert varför.

Mina föräldrar lärde mig att om man bara gör sitt bästa så duger det. Det är en insikt som jag lär mina barn också, för det tror jag på i de flesta fall i livet, dock gäller det nog inte i familjerätten, där får man inte ha några brister, och personliga känslor är inte av intresse. :-(

En kylig söndag!

Storebror och jag åkte en sväng till återvinningsstationen idag också, han började prata, fråga och undra om Demjanas, jag försökte svara så gott jag kunde. Han är så klok, han frågade, varför måste de undersöka er så mycket innan Demjanas får komma hit? Du har ju redan två barn mamma.

Ja vad svarar man på det?

Jag försökte svara så ärligt och klart jag kunde, jag kan ju inte berätta allt, det skulle han inte förstå, men han frågade igen, varför tar det sån tid?

Då förklarade jag att i Sverige skall allting undersökas in i minsta detalj och det skall vara si och så men absolut inte det och det.
Till slut fick jag säga att du behöver inte förstå för det gör jag inte heller i vissa fall, men saker och ting skall bara vara på ett visst sätt, och det kan man tycka om eller inte.

Jag är ganska säker på att det finns människor som läser det här som jobbar med vår utredning. Varsegod, jag står för det jag skriver, och till er vill jag säga:

Vi vill det här, se över era riktlinjer och praxis så hittar ni en fungerande familj med känslor och ett stort hjärta, och framför allt en förmåga att se det som är bra i den här lilla människan vi vill adoptera. Ni håller inte bara vårt liv i era händer utan också en liten pojkes liv, jag hoppas att ni förstår det.

Jag känner mig så trött så trött, man skall vara stark, inte visa svaghet, men jag känner mig svag. Jag och min man är båda vana att ta ta hand om våra egna liv, nu har vi lagt allt i några andras händer för bedömning. Jag har svårt att gilla läget, jag känner mig orolig, och har ont i magen. Jag vill att det skall vara över nu, jag vill åka till barnhemmet och krama om honom, säga att snart kommer du till oss. Men jag orkar inte skiljas från honom en gång till i ovisshet, det gör för ont!

Se oss för de vi är, se våra goda sidor, se våra lyckliga stunder, våra glada barn. Se oss för den familj vi är, i håller ihop, i svåra stunder i lyckliga ögonblick är vi fortfarande vi.

Det finns ingen "hidden agenda", inga konstiga idéer, bara en helt vanlig familj som är som alla andra, vi tar hand om varandra.

Se oss i vardagen, vi får det att fungera, vi la vår prestige på hyllan för länge sen, vi lever tillsammans med våra barn, inte separata liv.

Vem är perfekt? Hitta den familj som är 100% felfri, det finns inte. Vi gör fel men vi håller ihop, vi reder ut, vi pratar, vi älskar vår barn, men det finns plats för en till i våra hjärtan. Respektera vår önskan, se oss för de vi är.

Nobeldagen!

Lördagar brukar vara hektiska i vår familj, och det blev denna också, i alla fall under förmiddagen.

Storebror hade dansuppvisning och det var så roligt att se, från de allra yngsta som dansade jazzbalett till tonåringar som dansade dance extreme, alla var lika duktiga, och det var verkligen roligt att se. Haninge Dansstudio är duktiga. Storebror dansar Michael Jackson dans. :-)

Eftersom mitt kontor såg ut som ett bombnedslag i veckan så tog vi sen och packade hela bilen full med säckar med gamla kläder, och åkte till återvinningsstationen. Tro mig att det gjorde ont i hjärtat att slänga alla dessa kläder, men fläckiga, trasiga och illaluktande kläder skall inte skickas till Lettland, så är det bara.

På kvällen gjorde vi Nobelmiddag hemma med levande ljus, det blev potatisgratäng och grillat kött. och till efterrätt färsk frukt som vi doppade i choklad, typ chokladfondue. Mums! Lillebror fick duka, och då blev det spiderman & Hulken servetter :-)

"Kära Demjanas. Jag önskar att du hade varit med oss idag, på dansuppvisningen pratade de om gemenskap och tillhörighet, vi vill så gärna att du skall bli en del av vår familj. När vi pusslade på kvällen tänkte jag på dig och hur roligt det skulle ha varit om du hade varit med oss då. Vi har en plats här för dig, både i hjärtat och runt köksbordet."

Mycket kläder blir det!

De sista dagarna har varit hektiska, vi har samlat in barnkläder och skor som skall skickas till Lettland, och samlat dem på vårt kontor. Igår kväll kom 20 kartonger som vi fick ställa utanför kontoret i korridoren.

Kontoret ser ut som en krigszon och det är kläder och kartonger överallt

Igår kväll var jag kvar till 20 och rensade, och idag har det varit aktivitet hela dan, det känns roligt att kunna hjälpa, om jag hade begränsat med pengar skulle jag bara jobba med välgörenhet...

På tal om pengar, idag kom skatteåterbäringen, det var ett bra tillskott i kassan :-)

.

Reflektioner!

Idag har jag varit med äldste sonen i skolan hela dagen, det var roligt och intressant. Jag skulle nog kunna vara lärare, det är ganska likt att vara reseledare, man får svara på samma fråga hundra gånger och vara lite mamma för dem :-)

När jag satt där i skolan så hjälpte jag de barn som satt vi samma bord, då inser jag hur olika mycket självförtroende barn har redan vid 8 års ålder. Jag har aldrig tänkt på det förut men en del barn har ju jätte bra självförtroende, andra jätte lite.

Vad är det då som föräldrarna gör olika?

Min egen tolkning (inte på någotsätt en sanning)är hur mycket tid vi ger barnen. Uppmärksamhet och uppmuntran vad tror ni?

Jag vill vara med mina barn så mycket som möjligt och försöker hämta dem så tidigt jag kan, men framför allt lämna dem senare, jag har ju faktiskt möjlighet att styra mitt jobb lite grann i alla fall, och kan jobba hemifrån på kvällarna när de sover, det är lyxigt!

Det är så kort tid vi har våra barn innan de blir stora, jag vill ta vara på varje dag!

Julfint!

Advent kom så himla hastigt i år, jag hann liksom inte riktigt med, så vi var lite sena i starten, men i veckan köpte jag min första julstjärna, satte upp ljusslingorna och idag hjälptes jag och barnen åt och sätta upp alla julkulor i vårt träd utanför, det blev fint. Kulor i massor av färger, det är min melodi. :-)
Lampan på bilden är ju inte direkt någon jul lampa men den passar bra just i köket tycker jag, där vi annars har Spotlights i taket, så det behövs inte något mer ljus, men den där lilla lampan är så fin i fönstret när de andra lamporna är släkta.


Mellan våra sovrum finns en stor garderob som jag vill göra om till kontor, det kommer att behövas om Demjanas kommer, eftersom vi kanske får jobba en del hemifrån på kvällarna när barnen sover. och då behövs ett kryp in och ett ställe där vi kan göra av alla pärmar som just nu är placerade lite överallt i huset. Idag har jag rensat i garderoben, plockat bort gamla gardiner och kläder och annat onödigt. 2 st resväskor får också gå i pension, de är halvtrasiga och gamla..är det något som vi har mer än vi behöver så är det faktiskt resväskor.

Dröm!

Inatt drömde jag om Demjanas, det var en bra dröm där han var med oss i Sverige och vi hade kalas utomhus på en stor äng. Han var glad, men jag kunde inte förstå vad han sa för han pratade bara Litauiska. Efter ett tag blev han trött och vi la honom i en hängmatta under ett träd, solen sken och det var varmt ute..

Det var en fin dröm, det är nog första gången jag drömmer om honom, som jag kan komma ihåg nu i alla fall. Det kändes bra. :-)

Hos doktorn!

Idag har jag varit på första besöket hos doktorn. Kvitterat ut HIV test remiss och en massa andra prover. Jag berättade fär läkaren vad vi skulle göra och att jag var orolig för min vikt, men det sa han att det är ju en sak man kan påverka och om alla värden är ok, skall det inte vara några problem.

Jag har gått ner 7 kilo men har ju 10 kvar, och det går ju inte på 2 veckor. :-)

Men jag kämpar på, mitt mål är att ha gått ner totalt 10 kilo till jul.

Samtal med familjerätten!

Jag ville prata med våra handläggare på familjerätten, men ingen av dem var på plats, typiskt, men när de var här, och precis skulle gå så sa de..

-Ja vi avvaktar lite innan vårt nästa möte
-Varför då frågade jag?
-Det är vissa saker vi båda måste ta ställning till.

Öhh... okej.. men om ni nu tänker ge oss avslag så säg det då...

Jag kan liksom inte riktigt med den här gåt-gissnings metoden, det gör mig alldeles knäpp och jag kan inte koncentrera mig på nått annat än

OM, OM, OM OM och sen blir det... NÄR, NÄR, NÄR, NÄR och ni kan ju själva förstå hur många hundratals olika scenarior som spelas upp i huvudet, när man väntar på ett besked!

Jag längtar efter dig Demjanas, jag skulle vilja berätta hur mycket vi tänker på dig, och att planerna för hur ditt och lillebrors stora rum nästan är klara, det kommer att bli så fint! Allt är klart i mitt huvud, det är bara en sak som saknas Demjanas, och det är du!