I de ljusaste stunderna känns det som Demjanas är på väg hit och allt skall ordnas, alla förberedelser vi gjort är bara i vänteläge, i de djupaste stunderna känns allt bara hopplöst.
Trots allt måste jag ju tro att det skall bli bra, så idag har jag bokat en ny resa till barnhemmet tillsammans med min insamlingskompis Pernilla.
Framför allt skall vi till Riga och packa upp alla de kartonger som vi har samlat ihop, men vi har också planerat in en fortsatt resa till Kaunas. Jag vet inte hur jag känner för det just nu, både och... om det går bra så är det ju precis i rätt tid, om inte så blir det mycket tungt. Klarar jag det?
Jag vet inte? Hur skulle ni ha gjort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar