En kylig söndag!

Storebror och jag åkte en sväng till återvinningsstationen idag också, han började prata, fråga och undra om Demjanas, jag försökte svara så gott jag kunde. Han är så klok, han frågade, varför måste de undersöka er så mycket innan Demjanas får komma hit? Du har ju redan två barn mamma.

Ja vad svarar man på det?

Jag försökte svara så ärligt och klart jag kunde, jag kan ju inte berätta allt, det skulle han inte förstå, men han frågade igen, varför tar det sån tid?

Då förklarade jag att i Sverige skall allting undersökas in i minsta detalj och det skall vara si och så men absolut inte det och det.
Till slut fick jag säga att du behöver inte förstå för det gör jag inte heller i vissa fall, men saker och ting skall bara vara på ett visst sätt, och det kan man tycka om eller inte.

Jag är ganska säker på att det finns människor som läser det här som jobbar med vår utredning. Varsegod, jag står för det jag skriver, och till er vill jag säga:

Vi vill det här, se över era riktlinjer och praxis så hittar ni en fungerande familj med känslor och ett stort hjärta, och framför allt en förmåga att se det som är bra i den här lilla människan vi vill adoptera. Ni håller inte bara vårt liv i era händer utan också en liten pojkes liv, jag hoppas att ni förstår det.

Jag känner mig så trött så trött, man skall vara stark, inte visa svaghet, men jag känner mig svag. Jag och min man är båda vana att ta ta hand om våra egna liv, nu har vi lagt allt i några andras händer för bedömning. Jag har svårt att gilla läget, jag känner mig orolig, och har ont i magen. Jag vill att det skall vara över nu, jag vill åka till barnhemmet och krama om honom, säga att snart kommer du till oss. Men jag orkar inte skiljas från honom en gång till i ovisshet, det gör för ont!

Se oss för de vi är, se våra goda sidor, se våra lyckliga stunder, våra glada barn. Se oss för den familj vi är, i håller ihop, i svåra stunder i lyckliga ögonblick är vi fortfarande vi.

Det finns ingen "hidden agenda", inga konstiga idéer, bara en helt vanlig familj som är som alla andra, vi tar hand om varandra.

Se oss i vardagen, vi får det att fungera, vi la vår prestige på hyllan för länge sen, vi lever tillsammans med våra barn, inte separata liv.

Vem är perfekt? Hitta den familj som är 100% felfri, det finns inte. Vi gör fel men vi håller ihop, vi reder ut, vi pratar, vi älskar vår barn, men det finns plats för en till i våra hjärtan. Respektera vår önskan, se oss för de vi är.