en blogg

En blogg om vad som händer när man drabbas av kärlek till ett barn som redan finns!

onsdag 11 januari 2012

ont!

Mina käkar gör ont, jag spänner väl dem när jag inte mår bra! Men vill inte säga det till mannen, han är naprapat, men mår inge vidare han heller.

Jag vill säga att jag är otroligt tacksam för mina barn och min man, det är lätt att glömma dem i allt det här, de mår också dåligt.

Storebror blev ledsen när jag berättade att Demjanas inte skulle komma, jag hade ju lovat honom att han skulle komma, det ytttar sig i andra saker än tårar, han blir bråkig och orolig, och blir lätt ledsen.

Det är inte rättvist, det känns fel, för varje dag som går känns det bara mer och mer fel.

jag skall åka till Litauen, den 2 feb skall jag dit, just nu känns det bra. det är ett mål, att ta mig dit, sen vet jag inte. så får det bli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar