Puh... i 3,5 timmar satt jag idag på djupintervju his familjerätten, man kan säga att jag känner mig som IQ fiskmås just nu.
Själva intervjun var inte så farlig som jag hade trott, det var intressant och tänkvärt, de frågade mycket om mina föräldrar och relationer, släktskap och naturligtvis om relationen till min man och till barnen.
Mycket om hur jag såg och uppfattade saker och ting genom livet och en hel del om livsåskådning.
När vi väl hade gått igenom hela intervjun så säger de ena att vårt fall är så speciellt, det är inte säkert att de kan bedömma det här utan socialnämndens hjälp, utan de kommer troligen att gå på de riktlinjer som finns. dvs avslag eftersom Thomas är för gammal.
Då frågade jag vad är det som skulle kunna göra att vi skulle kunna få ett medgivande utan att överklaga?
Att vi kan påvisa särskilda omständigheter, specifik utbildning eller erfarenhet med ett barn med det här handikappet.
hm.... om vi har varit på barnhemmet, träffat Demjanas 4 ggr, pratat med föreståndaren, sett hur det jobbar med honom, tagit reda på allt om hans handikapp, känt och klämt på honom, tagit del av hans journaler, pratat med neurolog här i Sverige, medvetet sökt kontakt med andra familjer med barn med samma handikapp, har man då inte kunskap så det räcker?
Thomas är ju dessutom undersköterska och naprapat och jobbar med rehabilitering .. i och för sig med vuxna friska människor, men ändå.
Nu ikväll.. läste dock jag det här på regeringens hemsida, ett nytt förslag på höjning av adoptions åldern.. det är goda nyheter, imorgon skall jag ringa han som har skrivit den :-)
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3120&doktyp=motion&bet=2011/12:So427
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar