Igår var jag ute på tjejmiddag, och det var trevligt, eftersom det var fredag var de flesta ganska trötta vid 22.30 ..så även jag, så jag tog en taxi hem..istället för att sätta mig på bussen...och gå genom centrum själv.. No way!
naturligtvis var det mycket frågor om adoptionen, vissa befogade, andra vet jag nte hur jag skall ställa mig till.
1. Att adoptera Demjanas är ingen god gärning..eller välgärning, det handlar om kärleken till ett barn.
2. ja vi får betala lika mycket för honom som för ett barn utan handikapp, det finns ingen rea på barn!
3. uttala Er inte om att man inte kan älska sitt adopterade barn lika mycket som sina biologiska barn. Vad är det för fel på att bara älska, måste man bedömma graderna i sin "älsklighet"?
4. Lita på vårt omdöme, tro inte en massa saker, fråga istället...vi pratar om ett litet barn, där vi 90% av tiden kommer att fungera som en vanlig familj, 10% av tiden som en ovanlig familj med sjukhus besök m.m.
Tack Kära Fia och Helena för att ni finns, och ser det här med adoptionen med öppna ögon, det betyder oändligt mycket för mig.
Ja, man kan få väldigt märkliga frågor kring en adoption. Många har nog svårt att sätta sig in i situationen och kan säga många väldigt sårande saker utan att dom ens förstår att det sårar. Men huvudsaken är att ni vet att ni älskar Demjanas och vill hans bästa.
SvaraRadera//J