En andra chans!

Ikväll var det dags för Tv programmet en andra chans igen, om man ser det så kan man inte undvika att bli berörd. Det är levnadshistorier och livsöden som är så unika och speciella.  Jag brukar alltid bryta ihop under programmat, tänker på Demjanas, och hur hans liv kommer att se ut i framtiden om vi inte får adoptera honom. Alla människor behöver en andra chans, och det är vi villiga att ge Demjanas i vår familj, glöm inte det socialnämnden!

Thomas tar alltid min hand och så sitter vi och snyftar en stund, och faktiskt, om man inte försöker hejda gråten utan låter det bara komma, så känns det som en befrielse, en slags rening från alla sorgliga känslor.